Eterisk olja information och tips.

 

 

Vad är eterisk olja & vad används den till?

Eteriska oljor är doftande, flyktiga oljor som förekommer färdigbildade i olika växtdelar. Traditionellt har namnet syftat på de oljor som utvinnes genom destillation men numera betecknas även kallpressade oljor (t.ex. citrusoljor) som just eteriska oljor. De används som råvaror i parfymoljor, doftlampor och inom aromaterapin. En bra eterisk olja ska vara 100% ren från andra ämnen och endast innehålla det som kommer från växten.

Så här skriver Shenet "Den första eteriska olja som destillerades var mycket troligt rosenolja (Persien 800-tal). I Europa kom man i gång flera århundraden senare och rosmarin och kanelolja hörde till de första (1200-talets slut). Enligt en uppgift ska man på 1200-talet ha destillerat 47 olika oljor i Tyskland, och detta inte bara på apotek; utrustningen fanns på enkla bondgårdar. Någon sofistikerad apparatur behövs inte. Norska och svenska bönder har destillerat enebärsolja med hjälp av inte mycket mer än en tunna och en plåthink. Men bönderna kunde inte skriva och därför har de heller inte fått någon plats i historien. Där finns i stället de apotekare och kemister som beskrev sina destilleringar med vattenånga på 1200 samt 1300-talen och den tyske botaniker som år 1544 destillerade kryddnejlikolja och menade att det var allra första gången det skedde".

Du kanske vill lära dej mer om eteriska oljor och dess läkande och helande egenskaper, då är detta webbsidan för dig.
Vi på Webbsmart.se vill sprida kunskapen om eteriska oljor och för dig som inte hört talas om dessa slags oljor börjar vi med att berätta lite om deras egenskaper.

 

Tips till sommaren - Eteriska oljor

Eterisk olja har många bra & välprovade egenskaper. Vad du ska köpa för olja beror också på vad du ska använda den till för något. Om du te,x ska använda den till massage krävs en massageolja, för att oljan lättare ska kunna absorberas av huden.
Har du ingen massagearomaolja hemma går det att blanda en egen med aromaolja och vegetabilisk olja. Här följer några av de vanligaste: Antiseptiska, Anitinflammatoriska, Bakteriedödande, Kramplösande, Svampdödande, Underlätta matsmältningen, Verka lugnande, uppiggande eller stimulerande, Verka som afrodisiakum samt Virusdödande.

Här kommer några bra tips hur o när du kan använda Eteriska oljor i sommar eller när som helst. Eteriska oljor är mycket användbara och bra t.ex för solbränna, trötta och svullna fötter samt mot myggbett och klåda.

TEA-TREE

Tea-treeoljan har en bra effekt mot bakterier, svamp och virus. Fästingar, droppa en droppe tea-treeolja på fästingen vänta en minut och lossa sedan fästingen. Tag en droppe till där fästingen har suttit. Mot magsjukan: Ett bra tips är att rena luften hemma mot bakterier. Fyll en duschflaska med två deciliter vatten & tillsätt 20-25 droppar tea-tree, skaka flaskan och spraya rummet. Denna mix kan också användas till att duscha fötterna om du har fotsvett. En viss effekt finns även mot nagelsvamp och fotsvamp.

LAVENDEL

Lavendeloljan är den mest beprövade eteriska oljan inom aromaterapin. Den är en självklarhet i hushållets medicinskåp.
Om du blivit biten av en insekt, tag två droppar lavendelolja direkt på bettet. Lavendel lindrar sveda och svullnad. Det fungerar på samma sätt om du blivit bränd av brännässlor.
Vid klämskador tag några droppar blandat med vegetabilisk olja på en kompress och lind runt klämskadan. Vid solbränna / sveda, ha några droppar direkt på huden och svedan lindras effektivt. På större hudpartier blandar du 15 droppar Lavendel-olja med 1,5 dl vatten i en sprayflaska. Skaka och duscha huden.

PEPPARMYNTA

Pepparmynta är en eterisk olja som passar utmärktför dej som är aktiv, med en svalkande och uppfriskande effekt. Vid lätt illamående eller huvudvärk droppas ett par droppar Pepparmynta på en duk och inandas.
( Blunda om du inte vill ha svid i ögonen). Vid trötthet tag ett par droppar pepparmynta på näsduken och andas in, eller andas in direkt ur oljeflaskan. Glöm inte att blunda. Har du svullna fötter, tag ett ljuvligt fotbad med pepparmynta. Tag 1-2 matskedar med vegetabilisk olja och tillsätt 5-7 droppar Pepparmyntsolja. Blandningen hälls i det varma vattnet samtidigt som du stoppar ner fötterna.

Olika Eteriska oljor Info & Tips. 

Nedan hittar du de eteriska oljor som finns på marknaden idag.

Växtsätt, tillverkning samt användning.

Mandarin Citrus reticulata

 


Om växten Mandarin är ett litet citrusträd med små orangefärgade frukter. Det är en av världens mest odlade citrusfrukter med en årsproduktion som är dubbelt så stor som för citroner. Tangerin är botaniskt sett samma frukt som mandarin. Skillanden är färgen på skalet vilken brukar vara rödare för frukter som säljs under handelsnamnet tangerin. Clementin och satsuma är båda korsningar. Frukten härstammar troligen från Kina eller norra Indien. Oljans beståndsdelar Liksom andra citrusfrukter är den huvudsakliga beståndsdelen i mandarinoljan limonen. Estern metylantranilat finns i ett flertal citrusfrukter men är speciellt tydlig i mandarin vilket gör doften lite fruktigare och mer godislik.
Eteriska oljor
Framställning av olja Skalen kallpressas på olja för ett utbyte kring 0,1%. Parfymörer skiljer mellan röd mandarinolja (från skalet av mogna frukter) och grön mandarinolja (petitgrain; omogna frukter).
Traditionell användning Mandariner har odlats i Kina i tusentals år. Det är en vanlig dessertfrukt och är mycket populär bland både vuxna och barn. Mandarinskal har använts inom traditionell kinesisk medicin, framför allt för att behandla matsmältningsbesvär. Den röda färgen är en lyckosymbol i Kina och mandariner är vanliga som dekoration och gåva under det kinesiska nyåret.
Hälsovarningar Kan irritera huden om oljan blivit gammal. Anses annars vara ofarlig.
Mandarin i hemmet: En söt och god doft som står sig bra på egna meriter. Oljan kan även blandas med kryddofter eller andra frukt- och citrusoljor.

Rosenträ.

 

Om trädet Rosenträ är en beteckning på en mängd skilda träslag som antingen fått namnet på grund av sin rödaktiga ved eller sin rosenartade doft. De senare har traditionellt använts inom parfymtillverkningen och då framför allt arten Aniba rosaedora som växer i Braziliens regnskogar. Fram tills 60-talet utvanns så mycket olja att trädet klassades som utrotningshotat. Brasilianska institutet för miljöfrågor, IBAMA, kontrollerar numera exporten av oljan och kräver att för varje fat (180 kg) rosenträolja som exporteras ska 80 nya träd planteras. Beståndet är numera stabilt. Dock är många av de träslag som ger virket rosenträ fortfarande hotade. Oljans beståndsdelar Oljan var tidigare parfymindustrins främsta källa till linalol vilket ledde till överexploateringen av beståndet. Numera framställs linalol ur det kinesiska kamferträdet eller genom omvandling av terpentin från tall. 0 25 50 75 100%
cineol (T) linalol (Al) geraniol (Al)
Eteriska oljor
Framställning av olja Till den dyrare rosenträoljan använder man sig ofta av äldre vildväxande träd. Stammarna transporteras på floder till mindre mobila destillationsanläggningar som drivs med det urdestillerade vedfliset. Utbytet av olja är ca 1%. Den totala årsproduktionen av rosenträolja ligger kring 100 ton. Olja av sekundär kvalitet destilleras ur yngre (ofta planterade) träd samt sågspån och kvistar från träindustrin. Det är vanligt att man blandar skilda träslag med liknande egenskaper. Vår olja tillhör denna kvalitetsklass eftersom vi vill undvika avverkning av vilda träd. Traditionell användning Oljan var tidigare ett ganska enkelt doftämne som användes i tvål och rengöringsprodukter. Allt eftersom utvinningsmetoderna förbättrades steg oljan i kvalitet och status. Den bästa rosenträoljan används numera i exklusiva parfymer. Den ger en djupare och mer träig doft än isolerad linalol. Hälsovarningar Ofarlig så vitt man vet. Rosenträ i hemmet Doften är lugnande och användbar vid stress och i sovrummet. Doften är vare sig feminin eller maskulin och brukar uppskattas av båda könen.

Tea-Tree Melaleuca alternifolia

 


Om trädet Tea-Tree är benämningen på ett myrtelsläkte som består av över 200 arter av träd och buskar. De flesta arterna härstammar från Australien. De mjuka bladen varierar mellan arterna i längd från en till 25 cm. Barken är flagig och kan lätt dras av från större träd.
Oljans beståndsdelar Tea-Tree oljan utvinns ur arten Melaleuca alternifolia och består av en mängd närbesläktade terpener. Man vill helst undvika hög halt av cineol (eukalyptol) eftersom ett högt innehåll anses minska den medicinska effekten. Doften blir friskare och mer myntalik med en hög cineolhalt, men oljan utvinns i första hand för sina antiseptiska egenskaper. 0 25 50 75 100%
1-terpinen-4-ol (T) cineol (T) γ-/α-terpinen (T) terpineol (A)
Eteriska oljor
Framställning av olja I vilt tillstånd kan denna art växa till ett litet träd, men i odlingar försöker man hålla ner plantorna till mindre buskar. Detta gör att man kan skörda med hjälp av skördetröskor. Bladen (och oftast även de mindre kvistarna) ångdestilleras sedan för ett utbyte av ca. 1-2% olja. Traditionell användning Namnet kommer av bladens förmåga att färga stora vattensamlingar bruna så att vattnet påminner om te. Växten har länge använts som medicinalväxt av Australiens ursprungsbefolkning. Bladen krossas och hettas upp varefter ångorna inandas vid tecken på förkylning. Unga skott tuggas för att lindra tandvärk och migrän. Man behandlar även hudåkommor och sår med dekokter och salvor. Den mjuka barken har dessutom använts till hyddor, filtar och bandage. Den australiensiske kemisten Arthur Penfold jämförde under 20-talet Tea-Tree olja med fenol som var tidens främsta bakteriedödare. Resultatet visade att Tea-Tree hade bättre läkande egenskaper och inga av fenolens nackdelar. Storhetstiden kom under andra världskriget då oljan producerades i stor mängd. Efterkrigstidens misstänksamhet mot naturmedel gjorde att oljan nästan helt glömdes bort. Först på 80-talet återupptäcktes den och återlanserades över hela världen. Tea-Tree i hemmet Doften är koncentrerande och passar i förkylningstider. 

Geranium Pelargonium graveolens.

 

Om växten Rosengeranium är en större buske av pelargonsläktet. Det är en vanlig trädgårdsväxt som odlas för både sin skönhet och sin doft. Det finns många framavlade varianter där blommornas utseende och doft markant skiljer sig åt. Oljans beståndsdelar Oljans beståndsdelar skiljer sig mycket beroende på art och utvinningsmetod. Den tydligaste noterna kommer från geraniol som ger en rosliknande doft. Citronellol ger friskhet till den annars ganska tunga doften. 0 25 50 75 100%
geraniol (Al) citronellol (Al) terpener ospec. (T)
Framställning av olja Geraniumolja, Oleum geranii, framställs av flera arter av släktet Pelargonium. Mest känd är kanske oljan från Réunion (bourbonolja) som har en unik kryddig doft. Traditionellt sett har dock den span
Eteriska oljor
ska oljan ansetts vara bäst att ersätta rosenolja i parfymer. Växtdelarna ång- eller vattendestilleras men den exakta metoden varierar. Doften kan anpassas genom att justera utvinningsmetoden. Traditionell användning Geranium har i alla tider prisats för sin doft. Oljan har varit nästan oumbärlig inom parfymindustrin. Geraniumolja var från början en ersättning för den dyrbara rosenoljan men kom snart att användas på sina egna meriter. Det var till stor del tack vare geranium som parfymer började användas bland den europeiska medelklassen. Oljan har även använts för sina medicinska egenskaper. Den svenske läkaren Ernst Westerlund placerade ofta blomman brevid sängliggande patienter. I Sverige kallas rosengeranium ibland för Doktor Westerlunds hälsoblomma. Många andra namn hänvisar till den behagliga doften: luktbladsträd, fattigmansparfym och kärringgott är alla svenska namn på geranium. Hälsovarningar Kan vara hudirriterande för särskilt känsliga personer. Geranium i hemmet Den behagliga doften tycks förbättra humöret hos de flesta.

Ylang-Ylang Cananga odorata

 


Om blomman Ylang-Ylang är canangaträdets gula blommor och används ibland som benämning på trädet självt. Trädet härstammar från Indonesiens och Filippinernas regnskogar. Canangaträdet är snabbväxande i tropiskt klimat och kan skjuta upp flera meter årligen.
Oljans beståndsdelar Den karaktäristiska doften kommer av estrar från bensoesyra, ättiksyra, linalol och framför allt metylparakresol som är ett relativt ovanligt doftämne i växtriket. 0 25 50 75 100%
linalol (A) bensylacetat (E) geranylacetat (E) parakresylmetyleter (Et)
Framställning av olja Blommorna ång- eller vattendestilleras vanligen
Eteriska oljor
på plats. Processen tar upp emot ett dygn. Olika fraktioner tas tillvara efterhand som destilleringen fortgår och klassificeras som extra, I, II och III. I Filippinerna säljs den fraktion som fås under de första tre timmarna under beteckningen YlangYlang eller manillaolja. Senare fraktioner säljs ofta under beteckningen canangaolja. Canangaolja är även vanlig som beteckning på indonesisk olja.
Traditionell användning Blommorna har värderats högt för sin söta och romantiska doft som påminner om jasmin med inslag av neroli och bittermandel. I Indoniesien strös blommorna över nygiftas bäddar och på Fillipinerna används de till utsmycking av religiösa ikoner. I europa började oljan användas för parfymtillverkning i slutet av artonhundratalet. Oljan användes först som ett substitut för den mycket dyrbara jasminoljan, men kom snart att dominera parfymbranchen. Framför allt kommer mycket av blomnoterna i herrparfymer från Ylang-Ylang, på samma sätt som ros härskar över denna nisch bland damparfymerna.
Ylang-Ylang i hemmet Oljan kan användas för att framkalla lust och befrämja kärlekslivet. Ylang-Ylang kan också verka lugnande och avslappnande. Tänk på att doften är mycket stark och för hög dosering kan bli kväljande sött.

Kanel Cinnamomum verum (zeylanicum)

 

Om växten Kanel är det gemensamma handelsnamnet på den krydda som utvinnes ur barken från Cinnamomum-släktet (kanel och kassia) och Canella-släktet (vit kanel). Det äkta kanelträdet kommer ursprungligen från Sri Lanka. Odlade plantor tillåts sällan växa högre än till buskar för att underlätta skörden, vilken sker efter regnperioderna då savbildningen gör barken enklare att få loss. Oljans beståndsdelar Den karaktäristiska doften kommer från kanelaldehyd. Doften är mycket kraftfull och används sällan i koncentrationer över 1%. 0 25 50 75 100%
kamfer (K) kanelaldehyd (A) kanelacetat (E)
Framställning av olja Kanelträdets bark vattendestilleras till den eteriska oljan Oleum cinnamomi. Kassiaolja framställs på samma sätt och doften är likartad. Kassia innehåller dock en stor andel kumarin (upp till 10%).
Eteriska oljor
Kanel Kassia
Traditionell användning Kanel är en av världens äldsta kryddor och läkemedel. Antika källor blandar ofta ihop varianter och ursprungländer. Aristoteles skrev att kanel hittas i den mystiska kanelfågelns bon. Ingen människa visste vilket land dessa fåglar for till för att hitta byggnadsmaterialet till sina reden. Troligen berodde dessa myter på att handelsmännen gjorde allt för att bevara den mycket eftersökta kryddans verkliga ursprung. Vi i Sverige använder mest kanel till kanelbullar och andra söta bakverk men kryddan kan användas till de flesta former av maträtter. Det är en viktig beståndsdel i kryddblandningarna curry och garam masala. Kanel är även ett av världens äldsta läkemedel. Kryddan anses även vara ett starkt afrodisiakum. Kanelolja bidrar till de värmande egenskaperna hos tigerbalsam (där doftern dock övertas av kamfer). Det svenska namnet kommer från franskans cannelle som ungefär betyder ”stång”. Hälsovarningar MYCKET HUDIRRITERANDE! Kanel bränner starkt på hud och slemhinnor och kan svida i över en timme efter att oljan tvättats bort. Kanelolja kan även vara giftigt vid förtäring. Försiktighet rekommederas vid hantering. Kanel i hemmet Kanel används mycket för sin hemtrevliga doft.

Lavendel Lavandula angustifolia

 


Om växten Lavendel är ett släkte av 20-30 arter som växer vilt i södra Europa, norra Afrika och Indien. Eftersom den är vanlig i trädgårdar över hela världen kan man hitta förvildade plantor långt utanför det normala växtområdet. Den vanligaste varianten som kulturväxt är L. angustifolia som odlas för att framställa väldoftande lavendelolja. Även honungsbin tycker om doften av lavendel och honung från områden med lavendelodlingar anses vara av världsklass.
Oljans beståndsdelar Alkoholen linalol ger lavendeloljan sin karaktäristiskt blommiga doft. När linalol oxideras tillsammans med ättiksyra bildas estern linalylacetat som har en blommig citruston. 0 25 50 75 100%
linalol (Al) linalylacetat (E) karyofyllen (T)
Eteriska oljor
Framställning av olja Lavendelolja, Aetheroleum Lavandulae, framställs genom destillation med vattenånga. Oljan är svagt gul till gulgrön och lättflytande.
Traditionell användning Lavendel har odlats i sydeuropas kloster minst sedan 1000-talet. Namnet kommer från latinets lavare - att tvätta (sig) - eftersom blommorna ofta ströddes i badvattnet. Till Sverige kom plantan på 1400-talet. Förutom till parfymtillverkning används lavendel för att ge doft och smak till bland annat rökelse, tobak och maträtter. Oljan är antiseptisk och används vid hudåkommor som mindre brännskador och insektsbett. Lavendelbuskar lockar till sig trevliga insekter som humlor och fjärilar, men sägs avskräcka myggor.
Lavendel i hemmet Lavendel anses vara avslappnande och används ofta vid stress. På grund av sin lugnande verkan är doften populär i sovrummet.

Blodapelsin Citrus sinensis

 

Om växten Blodapelsin är en variant av den vanliga apelsinen med mörkrött fruktkött. Man vet inte hur denna variant uppstått. Färgämnet i äkta blodapelsiner är inte detsamma som finns i blodgrape eller falska blodapelsiner (som vanligtvis är mer orange till färgen). Istället innehåller fruktköttet antocyanin som även ger höstlöven sin röda färg. En teori är att blodapelsinen har sitt ursprung på Sicilien där kyla och kraftiga temperaturväxlingar tvingat träden att anpassa sig till det kallare klimatet. Vanligtvis är blodapelsiner mindre och mer aromatiska än vanliga apelsiner. Oljans beståndsdelar Som hos andra citrusfrukter är limonen den främsta beståndsdelen. Limonen ger den typiska citrusdoften medan det relativt höga innehållet av dekanal (Dekylaldehyd, Aldehyd C10) rundar av doften på ett mjukt och blommigt sätt. Karotener ger oljan en gulaktig färg. 0 25 50 75 100%
d-limonen (T) dekanal (A)
Eteriska oljor
Framställning av olja Apelsinskalolja (söt), Oleum Aurantii Dulcis Cortex, framställs genom kallpressning av de oljerika skalen. Destillerad olja förekommer, men betraktas som sämre. Nästan alla citrusoljor kommer ur skal som blir över efter att frukten pressats till juice. Oljan är lättflytande, gul till gulbrun, med söt karaktäristisk apelsindoft. Parfymörer skiljer mellan söt apelsinskalsolja (Dulcis) och bitter apelsinskalsolja (Amari). Den bittra oljan kommer främst från pomerans och bergamott. Blodapelsinolja klassas vanligtvis som sötare än vanlig apelsinolja.
Traditionell användning Doften av apelsin är behaglig och apelsinskalsolja finns i nästan alla parfymer. I kosmetika används oljan mot fet hy och celluliter. Inom industrin används oljan som ett naturligt lösningsmedel.
Hälsovarningar Olja som blivit utsatt för luft kan bli hudirriterande då limonen oxiderar. Oljan tar även bort hudens naturliga fetter vilket kan orsaka irritation. Undvik i kombination med direkt solljus.
Blodapelsin i hemmet Doften är frisk och uppiggande och doften är mycket populär som rumsdoft.

Citrongräs Cymbopogon citratus

 


Om växten Citrongräsen är ett släkte av fleråriga växter som finns i ett femtiotal underarter. Den vanligaste formen som används till matlagning, Cympopogon citratus, är en kulturväxt som inte förekommer vilt. Citrongräs odlas i Sydamerika, Afrika och framför allt i de sydliga regionerna av Asien. Oljans beståndsdelar Aldehyden citral ger den typiska citrusdoften medan alkoholen geraniol bidrar med mjuka och blommiga noter som påminner lite om rosor. 0 25 50 75 100%
geraniol (Al) citral (A) myrcen (T)
Framställning av olja Hela växten krossas eller finfördelas för att sedan ångdestilleras för ett utbyte på ca 2%. Parfymörer skiljer mellan västindisk olja som är kraftig och lite jordig och den lättare ostindiska oljan. Vår olja är en ostindisk variant.
Eteriska oljor
Traditionell användning Citrongräs används mycket i sydostasiatisk matlagning för sin söta och milda smak. Det thailändska köket är speciellt känt för sin användning av citrongräs. Kryddsvaga rätter som smaksätts med gräset används ofta vid matsmältningsbesvär. Citrongräs används även för sina antidepressiva och själsligt stärkande egenskaper. I delar av Fillipinerna var det en vanlig tradition att använda sig av ett speciellt ”änketé” som bryggdes av citrongräs. Téet hade förutom sina positiva egenskaper för den sörjande även en social funktion som påminner om västvärldens bruk av sorgeband. I västvärlden har farmakopéen historiskt sett inte gjort skillnad mellan oljan från olika citrusgräs. Först när det blev möjligt att transportera färska grönsaker till matlagning började man skilja på citrongräs, palmarosa och citronella.
Hälsovarningar Citrongräsolja kan irritera känslig hud.
Citrongräs i hemmet Doften är uppfriskande och betydligt mjukare än citronella. Den blandar sig väl med kryddiga oljor och kan användas för att dölja obehagliga dofter och matos.

Timjan Thymus vulgaris 

Om växten Timjan är en grupp av lågväxta, kryddoftande småbuskar eller ris, ofta markkrypande. Kryddtimjan härstammar troligen från medelhavsområdet men växer vilt över hela världen. Oljans beståndsdelar Timjanolja innehåller fenoler, främst tymol som fått sitt namn efter växten. 0 25 50 75 100%
cymen (Tol) tymol (F) karvakrol (F)
Framställning av olja Färska örter ång- eller vattendestillleras, ofta i flera steg för att anpassa innehållet. Timjanoljan klassificeras efter den primära beståndsdelen som ”Röd timjanolja” (tymoltyp och karvakroltyp) eller ”Vit timjanolja” (linalol-, geraniol- och tujanoltyp). Den röda oljan har en varmare och kryddigare doft och är starkare bakteriedödande på grund av sitt höga fenolinnehåll. Den vita oljan har en mjukare och friskare doft och är mindre hudirriterande.
Eteriska oljor
Traditionell användning Örten har använts både i matlagning och i religiösa sammanhang sedan antiken. I Norden har timjan en lång historia som kryddväxt och ingår i många klassiska maträtter. Under medeltiden var timjan starkt förknippad med älvor i den anglosaxiska världen. Det var vanligt att engelska trädgårdar hade en undanskymd plats där timjan odlades för att locka till sig lyckobringande älvor. Timjan har använts för sina antibakteriellea och antifungala egenskaper. Ett klassiskt användningsområde är mot fot- och nagelsvamp. Örten har även använts vid luftvägsbesvär som bronkit och kikhosta då den är slemlösande. De aktiva substanserna absorberas snabbt av kroppen (även direkt genom huden) och avges till stor del genom lungorna. Hos biodlare används ofta timjanolja i den sockerlösning som bina ges under vintern för att förebygga mögel- och svampinfektioner i kupan. Även ren tymol i kristallform kan användas för detta syfte. Hälsovarningar Fenolerna i oljan är relativt giftiga och man bör vara försiktig vid användning och förvaring. Oljan kan även vara hudirriterande. Timjan i hemmet Doften uppfattas olika beroende på dosering. En låg dos är lugnande medan en starkare doft är stimulerande och aptitretande.

Citron Citrus x limon


Om växten Citronträdets ursprung är okänt, men man antar att de första odlingarna fanns i Indien eller Kina. Trädet har förädlats under tusentals år och finns i hundratals underarter.
Oljans beståndsdelar Citronoljan består främst av terpenen limonen som ger en frisk och skarp doft. Limonen är känsligt för syre och oljan bör därför förvaras i lufttät behållare. 0 25 50 75 100%
citral (A) d-limonen (T) β-pinen (T) γ-terpinen (T)
Framställning av olja Citronolja, Oleum Citri, framställs genom kallpressning av skal. Stora mängder skal blir över vid juicetillverkning vilket gör oljan relativt billig. Oljan är lättflytande, klar till ljusgul, med karaktäristisk citrondoft och en något bitter smak.
Eteriska oljor
Traditionell användning Citronträd importerades till romarriket någon gång under det första århundradet. Det latinska namnet citrus kommer genom egyptiskan och betyder ”det doftande”. Citronen har länge odlats i asien där den användes i både matlagning och som medicin. I europa började odlingen i större skala först under 1400-talet. Eftersom citronträdet inte tål frost kan det inte odlas i Sverige, men bevarade dokument visar att importerade citroner fanns vid Gustav Vasas hov. Oljan från citronskal har använts vid fet hy och acne. Den kan även blandas med handkräm för att ge mjuka händer och starka, vita naglar.
Citronoljan i hemmet Citronolja betraktas som uppiggande och stimulerande. Den passar bra i studierummet eftersom den förbättrar inlärningen, men även i matsalen för att stimulera aptiten.
Tänk på att citronolja som blivit utsatt för luft kan bli hudirriterande - framför allt i kombination med direkt solljus.

Pepparmynta Mentha x piperita


Om växten Pepparmynta beskrevs först av Carl von Linné efter att studerat ett exemplar som plockats i England. Man trodde att det var en egen art, men det visade sig senare vara en hybrid. Myntasläktet består av ett trettiotal arter som lätt korsar sig med varandra. Pepparmyntan är vanligtvis en steril planta, men den sprider sig snabbt genom rotutlöpare.
Oljans beståndsdelar Pepparmyntans friska doft kommer från alkoholen mentol. Ketonen menton vill man däremot ha så låg halt av som möjligt eftersom den har en bitter smak. En solig säsong ger en mer mentolrik olja. 0 25 50 75 100%
mentol (Al) menton (K) mentylacetat (E)
Framställning av olja Pepparmyntsoljan vatten- eller ångdestilleras ur torkade blad. Utbytet är 0.1-1.5% olja. Eftersom arter och odlingsförhållanden ger olika karaktär på oljan
Eteriska oljor
brukar man dela in pepparmyntsolja i tre varianter: engelsk, amerikansk och japansk. Engelsk olja anses vanligtvis vara den bästa. Japansk pepparmynta utvinns egentligen från Åkermyntan, Mentha arvensis, men benämns traditionellt som pepparmynta i farmakopéer.
Traditionell användning Myntor har använts som kryddor och medicinalväxter i tusentals år. Enligt den grekiska mytologin var Mintha en najad som levde i den underjordiska floden Cocytus. Hon uppvaktade Hades, dödsrikets härskare, men upptäcktes av hans svartsjuka hustru Persefone. Som bestraffning trampade Persefone ner den stackars nymfen i marken och förvandlade henne till en myntaplanta. Oljan har använts vid matsmältningsbesvär, som kramplösande medel och för sina kylande och antiseptiska egenskaper. Oljan används för att lindra solsveda och klåda. Doften hjälper mot illamående och åksjuka. Under medeltiden tuggades myntablad för att ge vita tänder och frisk andedräkt. Pepparmynta är tillsammans med Grönmyntan (spearmint) en vanlig smaksättare av tuggummi, karameller, tandkräm, te, glass, likörer och tobak. Smaken är så stark att man lätt känner en enda droppe utspädd i 100 liter vatten.
Pepparmynta i hemmet Pepparmynta är uppiggande och uppfräschande och passar därför bra i studierummet.

Eukalyptus Eucalyptus globulus


Om trädet Eukalyptus är ett släkte av träd och större buskar inom myrtensläktet där även tea-tree, niaouli och kryddnejlika hör hemma. De ungefär 600 eukalyptusarterna har sin naturliga hemvist i Australien med omgivande öar.
Oljans beståndsdelar Eukalyptusoljan består till största delen av terpenoiden cineol (även kallad eukalyptol efter trädet). Kemiskt sett är cineol oxiderad limonen som är huvudbeståndsdelen i citronskalsolja. Näsan uppfattar båda ämnena som friska dofter. 0 25 50 75 100%
1,8-cineol γ-/α-pinen (T)
Framställning av olja Eukalyptusolja, Aeteroleum eucalypti, utvinnes med ångdestillering ur bladen av Eucalyptus globulus.
Eteriska oljor
Oljan från E. globulus saknar nästan helt terpenen fellandren vilket är viktigt för farmeceutiska användningsområden. Dock utvinnes olja ur andra arter för framställning av isolat. Man brukar då klassificera oljan efter huvudbeståndsdel: felladren-, limonen- eller piperitenonolja. Den vanliga eukalyptusoljan benämns enligt detta mönster som cineololja. Den årliga produktionen av olja är ungefär 3000 ton med Kina som största producent. Traditionell användning: Eukalyptusolja och eukalyptustinktur har traditionellt använts för att lindra förkylningssymptom som hosta, feber och halsvärk. Oljan är vanlig i halspastiller. Detta användningsområde har gett E. globulus den svenska beteckningen feberträd. Oljan används även som kylande omslag på insektsbett och lättare brännskador. Hälsovarningar Oljor med högt innehåll av terpener bör användas med viss försiktighet. Giftigheten hos ren eukalyptusolja är omstridd. Hos småbarn finns rapporter där 5 ml olja som svaldes av misstag gett allvarliga förgiftningssymptom. Cineol är ett starkt substrat för leverenzymer vilket kan förbättra leverns funktion och därigenom minska vissa läkemedels effekt. Eukalyptus i hemmet Doften är fokuserande, uppiggande och passar i förkylningstider.

 

Grapefrukt Citrus paradisi


Om växten Grapefrukt är en citrushybrid som främst växer i Nordamerika och Västindien. Sitt namn har den fått av att frukterna växer i täta klasar som påminner om vindruvor. Oljans beståndsdelar Liksom andra citrusfrukter är den huvudsakliga beståndsdelen i grapefruktolja limonen. Ämnena som ger grapefrukt sin speciella doft är terpenen nootkaton och terpenoiden thioterpineol. 0 25 50 75 100%
d-limonen (T) fruktvaxer, ospec.
Framställning av olja Skalen kallpressas på olja för ett utbyte kring 0,1%. Trots det låga utbytet blir oljan relativt billig på grund av den stora mängden överblivna fruktskal från juicetillverkningen.
Traditionell användning Under det sena 1600-talet tog den engelske
Eteriska oljor
kaptenen Shaddock med sig pompelmusfrön till Västindien. Träden från dessa frön korsades med de apelsinträd som redan odlades där och gav upphov till grapefrukten. Kring år 1750 dokumenterades frukten av pastor Griffith Hughes som beskrev den som ”ett av Barbados underverk”. Troligen hade grapefrukt redan då växt på Jamaica under några årtionden, men den beska smaken gjorde att få brydde sig om att odla den kommersiellt. Pastor Hughes var dock överlycklig - enligt judiska källor passade grapefrukt in på beskrivingen av den förbjudna frukten i Edens lustgård. Att Barbados närmast kunde betraktas som ett paradis på jorden gjorde likheten än mer slående. Även om grapefrukt odlats länge i Nordamerika var det först på 40-talet som frukten började bli populär som livsmedel. Ungefär samtidigt började den eteriska oljan användas i tvål och hårvårdsprodukter. Grapefruktolja används vid fet hy eller fett hår och som massageolja för att minska celluliter.
Hälsovarningar Alla citrusoljor bör användas med försiktighet då oljan kan bli hudirriterande om den oxiderats.
Grapefrukt i hemmet Doften är frisk och behaglig. Grapefrukt blandar sig väl med trädofter, kryddor och andra citrusdofter.

Basilika Ocimum basilicum 


Om örten Basilika är en av våra mest älskade kryddväxter. I Europa förknippas den kanske främst med det Italienska köket men varianter av örten finns i matlagningskulturer över hela världen. Växten har troligen sitt ursprung i Indien där den fortfarande är mycket populär. Oljans beståndsdelar Basilika finns i många olika varianter och underarter. Dessutom kan sammansättningen på oljan variera kraftigt beroende på växtförhållanden. Man brukar dela upp basilikaoljan i två huvudgrupper: sweet basil och exotic basil. Vår olja är odlad i Västindien där plantorna blir större och fleråriga. Doften är kryddig med inslag av lakrits, timjan och kamfer. Lakritsdoften kommer från estragol som kemiskt sett är mycket lik anetolen i Anis. 0 25 50 75 100%
citral (A) estragol (metylkavikol) (P) alkoholer, ospec. (Al)
Foto: Michael Castielli
Framställning av olja Oljan utvinns genom destillering av torkade blad. Utbytet är relativt lågt: 0,1-1% Traditionell användning Oljan har tidigare använts mycket inom den europeiska farmakopen. I Sverige tillverkade apoteken ”kungssalva” med basilika som aktiv beståndsdel. Örten har fått sitt namn efter grekiskans basilicum som betyder just kunglig. Basilika har använts för att främja matsmältningen, som hostmedicin samt som lugnande medel. Oljan är fortfarande vanlig i tandkräm och munvatten. Basilika användes tidigare som mjölkdrivande hos ammande kvinnor; ett användningsområde som nu avråds från (se hälsovarningar). I Asien har basilikan en lång tradition av både religiöst och medicinskt bruk. Hälsovarningar Ny europeisk forsking antyder att basilika i större mängd kan vara skadligt. Både kryddan och oljan bör av försiktighetsskäl undvikas av särskilt känsliga individer som spädbarn och gravida kvinnor. Denna olja kan vara hudirriterande. Basilika i hemmet Basilika anses som lugnande och avstressande. Den kan blandas med både lätta blomdofter som jasmin, ros och fresia men passar även med tyngre trä- eller örtdofter som cederträ, mysk och kanel.

Lavandin Lavandula 


Om växten Lavandin är en relativt modern korsning mellan äkta lavendel, Lavandula angustifolia som växer i höglandet, och spiklavendel, Lavandula latifolia, som trivs bättre på slättmark. Någonstans i mellanregionen korsades de båda arterna och resulterade i en steril hybrid. Lavandin inplanterades genom sticklingar i Nederländerna under 1920-talet och har snabbt blivit världens mest odlade lavendelsort. Blommorna är större än hos äkta lavendel och är därför enklare att skörda.
Oljans beståndsdelar Doften är nästan identisk med lavendelolja, men har en lite piggare kamfertopp. Alkoholen linalol ger oljan sin karaktäristiskt blommiga doft. När linalol oxideras tillsammans med ättiksyra bildas estern linalylacetat som har en blommig citruston. 0 25 50 75 100%
linalol (Al) linalylacetat (E) karyofyllen (T)
Eteriska oljor
Framställning av olja Blommorna ångdestilleras på samma sätt som när man tillverkar lavendelolja. Dock blir utbytet av olja något högre; upp till 2,5 %. Olja av högsta kvalitet kan ersätta lavendelolja i de flesta tilllämpningar.
Traditionell användning Eftersom korsningen är såpass ny har arten som sådan inte haft några traditionella användningsområden. Men eftersom lavandin är nästan identisk med lavendel fungerar den bra som ersättning för denna i de flesta avseenden. Lavandinolja har ofta ett relativt högt innehåll av kamfer och cineol och fungerar därför bättre än äkta lavendel för att hålla insekter borta.
Hälsovarningar Lavandin orsakar sälla hudreaktioner.
Lavandin i hemmet Lavandin kan användas på samma sätt som lavendel. Oljan anses vara avslappnande och används ofta vid stress. På grund av sin lugnande verkan är doften populär i sovrummet. Doften blandar sig väl med både toppnoter av citrus (bergamott, may chang, grapefrukt), kryddiga mellannoter (kanel , timjan) eller kraftiga basnoter som patchouli.

Koriander Coriandrum sativum

Om växten Koriander är en ettårig ört som växer vilt kring medelhavsländerna. Örten är även vanlig i Asien. europeisk koriander har mindre frukter än de asiatiska varianterna och frukterna tenderar att bli mindre desto längre norrut örten växer. Illustrationen ovan visar en typisk asiatisk variant. Oljans beståndsdelar Oljan består främst av D-linalol som även kallas coriandrol efter örten. Doftmässigt skiljer sig denna isomer mycket från L-linalol som ger lavendeln sin doft. 0 25 50 75 100%
coriandrol (Al) limonen (T) terpener ospec. (T)
Framställning av olja Färska korianderfrukter har en obehaglig lukt som försvinner vid torkning och ersätts av en egendomlig aromatisk doft. De torkade frukterna ångdestilleras och ger ett
Eteriska oljor
relativt lågt utbyte på 0,2-2%. Traditionell användning Koriander har i Europa haft en stor användning som medicinalväxt i klostren. Örter destillerades eller drogs ut i alkohol och blandades sedan efter hemliga recept. På detta sätt skapades föregångaren till våra dagars parfymer - doftvattnet. Doftvatten kunde användas både invärtes och utvärtes beroende på åkomma. Koriander används fortfarande som smaksättare i ett flertal klosterlikörer. Vid matlagning kan både frön och blad användas. Korianderblad är mycket mer populära i Kina än i Europa och kallas ibland kinesisk persilja. Blad bör användas färska och tillsättas i slutet av tillredningen eller som dekoration eftersom värme snabbt förstör smaken. Rötterna används nästan uteslutande i asiatisk matlagning. Hälsovarningar Kan vara hudirriterande för personer med mycket känslig hy, men orsakar vanligtvis inga problem. Koriander i hemmet Doften är lugnande och stimulerar aptiten. Den kan blandas med citrus- eller blomdofter för att friska upp den annars ganska jordiga doften.

Cederträ Juniperus virginiana


Om växten Virginiacedern har sin naturliga växtplats i nordamerika men odlas på grund av av sitt fina virke över hela världen. Arten kallas även röd ceder, men är biologiskt närmare släkt med enar och cypresser än cederarterna kring medelhavet. På svenska kallas trädet ibland blyerts-en eftersom blyertspennor oftast tillverkas av detta träslag. Detta ger pennorna en svag men karaktäristisk doft som de flesta känner igen. Trädet växer långsamt och höjden varierar med jordmånen.
Oljans beståndsdelar Oljan består liksom andra barrträdsoljor huvudskaligen av terpener. Cedren ger oljan sin träigt friska doft. Högt innehåll av alkoholen cedrol gör doften lite rundare och sötare. 0 25 50 75 100%
cedren (T) cedrol (Al) α-thujen (T)
Eteriska oljor
Framställning av olja Cederträolja, oleum ligni cedri, utvinnes genom ångdestillation av veden. Vanligtvis används det urdestillerade vedfliset som bränsle till processen. Oljan betecknas ”röd cederträolja” om det finns risk för förväxling med libanoncederoljan (Cedrus libani). Oljan är i färskt tillstånd svagt gulfärgad men mörknar om den får stå en längre tid. Traditionell användning I Amerika var cederträolja det vanligaste insektsmedlet fram tills 50-talet. Den är även en populär doftsättare i polish, rengöringsmedel och kosmetiska produkter. Oljan används även som smaksättare av livsmedel och som huskur mot förkylning. På grund av sin starka ljusbrytande förmåga har oljan ett udda användningsområde som immersionsolja för att förbättra upplösningen hos mikroskop. Hälsovarningar Alla barrträdsoljor (terpentinoljor) ska användas med försiktighet. Oljan kan irritera känslig hud. Den bör undvikas av särskilt känsliga individer som småbarn och gravida kvinnor. Cederträ i hemmet Doften är lugnande och avstressande. Ett vanligt användningsområde är att förstärka doften av gamla cedermöbler. Mal och andra insekter ogillar doften.

Petitgrain Citrus aurantium 


Om pomeransträdet Petitgrain är olja som destilleras ur pomeransträdets blad, kvistar eller omogna frukter. Pomeransfrukterna påminner till utseendet om apelsiner men smaken är bitter och kryddig. Frukterna äts sällan direkt utan används mest till smaksättning. Här i Norden ser vi kanske torkade pomeransskal mest i juletid som en vanlig ingrediens i fruktkakor och glögg.
Oljans beståndsdelar Oljan får mycket av sin doft från linalol och dess ester linalylacetat. Doften är kryddig och pepprig med en tydlig toppnot av citrus. Även geraniol och nerol med rosartad doft finns i oljan. 0 25 50 75 100%
d-limonen (T) linalol (A) linalylacetat (E) geranylacetat (E)
Framställning av olja Även om pomeransträdet är det ursprungliga trä
det för framställning av oljan är petitgrain numera ett samlingsnamn för alla oljor som destilleras ur blad och kvistar från olika citrusträd. Bergamott påminner om pomerans och används ibland; apelsin och citron är inte helt ovanliga. Sammansättning och doft skiljer sig markant mellan varianterna. Petitgrain från pomerans kommer huvudsakligen från Paraguay (amara) och Frankrike (bigarade). Fram till mitten av 1800-talet utvanns petitgrainoljan ur trädets omogna frukter men numera används nästan bara de gröna bladen. Dessa ångdestilleras för ett utbyte på upp till 5 %. Traditionell användning Pomeransträdet blev populärt i Europa under medeltiden. Pomerans har fått sitt namn från latinets pomum aurantium, ”guldfärgat äpple”. Petitgrain är en av tre viktiga pomeransoljor som parfymörer traditionellt använt sig av. De övriga är Neroli (trädets blommor) och Pomeransskalolja (skalen från de mogna frukterna). Bladen har även använts för att brygga ett te med svettdrivande och krampstillande egenskaper. Skalen har använts vid magbesvär och som aptithämmare. Hälsovarningar Oljan är fotosensibiliserande och kan irritera huden i starkt solljus. Ogiftig såvitt man vet. Petitgrain i hemmet Petitgrain är avkopplande med en behagligt frisk citrusdoft.

Niaouli, Myrtel

 

Om växten Niaouli är ett relativt småvuxet träd i myrtelfamiljen som har sitt ursprung i Ocenian. Namnet härstammar från den lokala benämningen i Nya Kaledonien. Trädet kallas ibland för pappersbark eftersom barken kan skalas av i tunna skikt. Löven är smala, stora (längd ca 20 cm) och väldoftande. De påminner lite om stora, mjuka tallbarr. Arten är mycket svår att skilja från sin kusin Melaleuca Quinquenervia. Eftersom de båda arternas egenskaper är såpass lika är det huvudsakligen biologer som bryr sig om att försöka skilja arterna åt. Oljans beståndsdelar Trädet är besläktat med Tea-Tree, men innehåller mer cineol (som är vanlig i eukalyptusoljan) än terpinen. Doften blir därför något friskare. Parfymörer föredrar olja med hög linalolhalt. 0 25 50 75 100%
terpinen-4-ol (T) 1,8-cineol terpineol linalol (Al)
Eteriska oljor
Framställning av olja Oljan ångdestilleras ur trädets färska blad. Den resulterande eteriska oljan är ljusgul till grön med en doft som påminner om tea-tree och kamfer. Traditionell användning Australiens ursprungsbefolkning har traditionellt använt barken på samma sätt som vi använt näver. Den har använts för att tillverka korgar och andra hushållsföremål, som byggnadsmaterial och som eldstartare. Det mest kända hushållsföremålet är en kanotformad korgtyp som kallas coolamon. Avkok från trädets löv används som medicin för att behandla förkylningar, reumatism och andra sjukdomar. Under den period då Nya Kaladonien var en fransk koloni användes niaouliolja för sina antiseptiska egenskaper på franska sjukhus. Oljan är vanlig i munvatten och tandkräm. Hälsovarningar Niaouli är ofarlig så vitt man vet men oljan har inte studerats lika noga som eukalyptus och tea-tree. Niaouli i hemmet Doften är koncentrerande och passar vid studier. Niaouli passar även bra i förkylningstider. Doften av niaouli blandar sig väl med lavendel och cypress.

Cypress Cupressus sempervirens

Om växten Den äkta cypressen är inte härdig i vårt klimat, men är vanlig kring medelhavet. Trädet kan bli mycket gammalt och det är inte ovanligt med exemplar som växt på samma plats i över 1000 år. Sempervirens betyder ”ständigt grönskande”. Oljans beståndsdelar Huvudbeståndsdelen i oljan är pinen som ger den tallbarrsliknande doften. Karen ger doften lite sötma och citruston. 0 25 50 75 100%
α-pinen (T) 3-karen (T)
Framställning av olja Oljan ångdestilleras av barr från unga träd. Cypressolja doftar träigt och påminner en del om tallbarr. Den är mest använd i maskulina parfymer och används ofta för att ”pigga upp” tyngre dofter som ceder och sandelträ.
Eteriska oljor
Traditionell användning Cypressen har inom många kulturer betraktats som ett heligt träd. Att trädet överlever så många generationer av människor och att det inte tappar barren under vintern har gjort att cypresser ofta symboliserar odödlighet. Det behövs inte mycket fantasi för att se något magiskt i det majestätiska trädet som trots sin storlek vaggar och rör sig i den lättaste blåst. Det massiva, väldoftande virket har alltid varit eftertraktat. Det kanske mest kända byggnadsverket är de imponerande portarna till Peterskyrkan i Vatikanstaten.
Hälsovarningar Cypress är inte särskilt hudirriterande, men kan reta känslig hy. Ogiftig så vitt man vet. Cypress i hemmet Cypress är lugnande och passar bra i sovrummet. Oljan blandar sig väl med citrus och kryddiga dofter.

Cajeput Melalenca leudendron

 

Om växten Cajeput är egentligen ett samlingsnamn på ett flertal trädarter i myrtensläktet. Cajeput och Tea-tree brukar i de flesta sammanhang vara utbytbara som samlingsnamn. Sammansättningen i den eteriska olja som utvinns ur dessa arter skiljer sig dock en del åt beroende på växtförhållanden och framställningsmetod. Parfymörer skiljer därför ofta oljorna åt efter doften snarare än vilken art som oljan utvunnits ifrån. Typexemplet på en cajeputolja är den olja som på traditionellt sätt utvinns ur Melalenca leudendron som odlats på ön Sulawesi i Indonesien. Oljans beståndsdelar Cajeputolja har en ganska frisk och myntalik doft som påminner mer om Niaouli än Tea-Tree. Den har en ganska hög cineolhalt. 0 25 50 75 100%
terpinen-4-ol (T) 1,8-cineol terpineol (Al) linalol (Al)
Eteriska oljor
Framställning av olja Framställningsmetoden är viktig för oljans karaktär. En typisk cajeputolja framställs av genomblötta blad som får jäsa i solen under minst ett dygn innan de ångdestilleras. Jäsningsprocessen gör doften mognare än niaolioljan som traditionellt framställs av färska blad. Niaolioljan är ofta friskare, men i gengäld saknar den cajeputoljans mer komplexa undernoter. Traditionell användning Cajeputolja har som sina kusiner Tea-tree och Niaouli traditionellt använts som läkemedel av ursprungsbefolkningen. Jäsningen av bladen är en indonesisk metod som utvecklades för att göra dekokter och beslag mer potenta. Destilleringen har kommit till i modern tid för att på ett effektivt sätt extrahera de aktiva ämnena. Cajeputolja är en viktig beståndsdel i tigerbalsam. Även trädens bark har använts för tillverkning av korgar och andra hushållsföremål.
Hälsovarningar Cajeput är ofarlig så vitt man vet. Olja som oxiderats kan bli hudirriterande. Cajeput i hemmet Doften passar bra i förkylningstider. Doften är uppiggande och koncentrerande. Insekter ogillar oljan.

 

                                                                        Källa : Interlam

Bra pris på Eterisk olja Klicka Här !

Våra Eteriska Oljor

Du kan använda de eteriska oljorna på samma sätt som parfymoljan och sprida doften med doftkrus, aromalampor, doftstenar osv. Till skillnad från parfymoljorna varierar de eteriska oljornas doft med varje skörd - precis som med årgångsvin.
Våra eteriska oljor håller mycket hög kvalitet och följer kraven från Europeiska Farmakopéer. De oljor som är ekologiska har brittiska SOIL Association som kontrollorgan.

Skillnaden på Lavendeloljor 
Det finns tre olika växter som säljs som lavendel-oljor, och olika varianter av varje växt finns enligt följande:
Lavendelolja
Lavandula angustifolia, ( lavandula vera,  lavandula officianlis ).
Detta är den orginal-lavendeln som kommer från Provence i södra Frankrike och där Haute Provence fortfarande är centrum för lavendelproduktionen. Lavendeln finns också vildväxande i Spanien & Italien. Den vildväxande och icke förädlade lavendeln växer vanligast mellan 600-1300 m ö h. & vars utseende känns igen på dom små blommor som har olika form, färg och storlek. Färgen skiftar i olika blå och lila nyanser.

Lavendel mailette
Största delen av den olja som produceras i Frankrike är av en förädlad Lavendel, och den kallas Lavendel mailette.
Lavendelblommor som kommer från Ryssland, Bulgarien, Indien, Tasmanien m fl, kommer från en förädlad lavendel och har visat sig vara av sämre kvalitet. Den terapeutiska effekten har även betraktas som sämre utom den från  Tasmanien. Tyvärr har Frankrike börjat importera billigare lavendelolja från Östeuropa som är av sämre kvalitet, och konkurrensen från andra länder har gjort att man börjat tillsätta syntetisk linalylacetat och linalol eller lavandinolja.

Lavendel population
Växter och frön som tas från den vilda lavendeln och planteras ut på åkrar uppe i bergen. Dessa ger inte lika mycket olja och denna olja kallas därför Lavendel population.
Av vilda plantor förädlar man fram nya växter som har större blommor och därmed ger mer Eterisk olja. De förädlade växterna kommer fortfarande från Lavandula Angustifolia men blir nu mer lika varandra istället för speciella.

 

 

 

Eterisk olja

Vad ska man tänka på vid köp av Eterisk olja.

Vid köp av Eterisk olja är det först och främst viktigast att se till så att den Eteriska oljan är ekologiskt odlad. Vissa mindre nogranna producenter fuskar och använder kemiska produkter utvunna från te.x handelsgödsel och andra kemiska produkter. Eteriska oljor med hög kvalitet skall också vara helt fria från tillsatser och endast vara utvunna från växtdelar. Man vill ju att ens kropp skall få det bästa och mest verkningsfulla oljorna.

Det finns en förvillande mängd olika kvalitéer ute på marknaden och vissa bör man se upp med. För att man ska kunna utvinna eterisk olja av högsta kvalitet behöver en mängd faktorer verka tillsammans, som t.ex valet av jordmån, frön, bearbetning, framställningsmetod, skörd, hur den är odlad samt inte minst klimatetförutsättningarna.

                                                    Copyright Amzonet 1997